Angårdens historia
Angården är en ämbetsmannabostad från 1700-talets slut. Huvudbyggnaden uppfördes av lanträntmästare Per Forsell 1791. Till gården hörde då ett omfattande jordbruk. Senare kom Angården i prosten Olof Hambraeus ägo och fungerade fram till 1833 som prästgård. Under dennes tid på gården genomfördes 1825 en omfattande förändring av interiören. Vid en senare upprustning omkring 1840, då ägaren var häradshövding J D Helleday, fick huvudbyggnaden bland annat sin yttre, nu gulmålade stående panel med sex blindfönster.
Byggnaden är uppförd i en våning med oinredd vindsvåning under ett valmatmansardtak. Vindsvåningens takstolskonstruktion är ett timmermansarbete av hög klass.
Interiört finns snickerier och andra fasta inredningsdetaljer bevarade, såväl från 1790-talet som från ombyggnaderna 1825 och -40. Inte mindre än sju kakelugnar står kvar i Angården, bland andra två av 1700-talstyp.
På tomten ligger också en flygelbyggnad som dock inte omfattas av byggnadsminnesförklaringen.
Tillkomsttid: 1791
Byggnadsminne: 1984
1900-tals historien om Erlandstorp/Angården
Fastigheten Erlandstorp/Angården förvärvades 1904 av familjen Borgström som bedrev jordbruk på ägorna. Till fastigheten hörde ursprungligen sju olika byggnader och Borgströms själva bodde i flygelbyggnaden. Till en början så hyrdes Angården ut till ett småskoleseminarium.
Från 1917 så blev det kafé och bageri med ingång från Backenvägen och under kafétiden så bytte troligen Erlandstorp namn till Angården (en gård med gamla anor). Det går att skönja ingången till kaféet på ett gammalt foto som finns under fliken ”före renoveringen”.
Det påstås att herr Borgström blev osams med bagaren, så en morgon när bagaren kom till jobbet så hade Borgström helt sonika rivit skorstenen till bageriugnen och pluggat igen hålet i taket. Detta skedde under 30- talet och kom att bli slutet för bageri-eran.
Efter det att kaféet och bageriet lagts ner så fungerade Angården som ett s.k. kronoförråd under andra världskriget. Från krigsslutet så användes inte byggnaden utan stod tom och 1990 hade huset kraftigt förfallit och utgjorde nu et s k ”rivningsobjekt”. Bl.a så gjorde blivande byggnadsantikvarie Bo Sundin ett examensarbete 1978 där han konstaterade att byggnaderna var i ”i ett utsatt läge”.
Paret Borgström som ägde fastigheten under större delen av 1900-talet hade inga barn.
På 1980-talet blev Angården mer och mer uppmärksammad. Huset var av kulturhistoriskt intresse och det var flera som ville köpa fastigheten, men familjen Borgström ville varken sälja eller rusta upp huset. Det var först efter deras bortgång i början på 1990-talet som en försäljning blev möjlig.
Ett ägarbyte av Angården förde med sig ett stort antal olösta frågor och var i sig ett stort projekt. Efter att alla hinder var övervunna så lyckades Elvin Axelsson med familj förvärva fastigheten 1993.
Renoveringsarbetet påbörjades 1995 och det tog ca ett år att utföra. Av de ursprungliga sju husen så sparades Angården och flygelbyggnaden. Bl. a. så revs en stor ladugårdsbyggnad.
Flygelbyggnaden som bedömdes vara i dåligt skick revs och ersattes med en ny byggnad, så när som på timmerstommen som är den ursprungliga från 1785.
Angården bevarades däremot. Den är omsorgsfullt renoverat där i stort sett allt har sparats och renoverats. En detalj bland många som kan nämnas är att de breda golvplankor som finns i alla rum varsamt har slipats. Detta för att de skulle bevaras med den nötning som blir efter att människor bott och levat i huset mer än 200 år.
I dag så är det två lägenheter i Angården, två lägenheter i flygelbyggnaden och med alla kringliggande byggnader så är det totalt 37 lägenheter inom området.